en platt grävling

hejsi...

en vecka typ sedan sist. jag har börjat arbeta igen minsann, det går bra. lite segt när klockan ringe 5.30, jag tänker - det är inte sant... REDAN. men efter att ha satt på den färdigladdade perkulatorn, duschat och hämtat GP:n, går det helt okej. dessutom har jag varje morgon sällskap med Va på tåget o spårvagnen. vi planerar dubbelt 40-årsfödelsedagar för glatta livet. det kommer bli riktigt ... ja, det säger jag inte.

om mindre än två veckor befinner jag mig åter igen i skagen med flickorna-fläder. jag ser fram emot detta, det kommer som vanligt att bli löst, avslappnat och käkont pga för mycket skratt. en sådan ynnest att få tillhöra ett sådant härligt gäng. pappa har varit här idag och hjälpt oss med att bygga ny sarg på husets ena gavel. pappa e bäst, han kommer så fort man kallar - tack :)
snart flyttar de till thailand och jag har lite blandade känslor inför det. det ligger ju väldigt långt bort. typ inte en taxiresa över helgen på söndagsmiddag, men jag är glad för deras skull. det kommer gå fint.

härom dagen hände något förfärligt. exakt 22.07, då jag och maken och barnen sett den formidabla dvd:n "hancock", dog vår tv. detta 18 år gamla, härliga, trogna vidunder somnade in. maken vände sig mot mig... såg mig i ögonen i skenet av det parfymerade vaniljljuset och sa: - borde vi hålla en minnesstund?

dagen efter vart det resa till netonnet för inköp av en 42-tummare. pianolack och alla ut- och ingångar man kan önska. full HD-kvalitet. Skitbra. Dyr. Men jag kan ändå inte låta bli att undra över hur min gamla, döda Panasonic känner sig... förstod han att han fick tjäna till sin sista suck? att vi inte övergav honom?

pax vobiscum.



nya tevin, hiskeligt stor. jag tror vi måste flytta bak sofforna.