hur sjuk skall man vara för att vara sjuk?
godmorgon. eller förmiddag kanske är bättre. jag har varit jätteförkyld sedan skagen, och är fortfarande.
det är lite märkligt det där med att vara sjuk. jag menar, nivån på sjukdomen. man glömmer så lätt.
för tre år sedan var jag VERKLIGEN sjuk, då hade en förkylning tett sig som en fis i vinden.
idag, när jag "bara" är förkyld, är det jordens undergång :)
jag arbetar med väldigt sjuka människor. emmellanåt glömmer man bort hur jäkla borskämd man är. i projektet har vi gjort en folder för att locka dit ungdomar som mår dåligt. tänkte visa några av de talande bilderna:
jag älskar den där bilden av dockan som klipper av sina trådar. texten är TÄNK SJÄLV... visst är det sant? fast för många människor är det stört omöjligt att tänka själv. man är fullt upptagen med att klara av att gå upp på morgonen. och hur fan skall man kunna tänka eller välja själv när man aldrig ens fått välja färgen på sin tandborste. borgarnas psykiatripolitik stinker värre än någonsin. unga vuxna i psykisk ohälsa i västsverige har tredubblats. det sk "aktivitetsbidraget", fd "förtidspension", men ett lite flottare namn delas ut till höger och vänster enkom för att Sverige inte klarar av att se att dessa människor, precis som vi andra, behöver tas i anspråk.
en journalist från expressen ringde mig i veckan för att få veta mer om hur man bäst arbetar med sjuka ungdomar. jag sa, att det enda sättet är, att arbeta med det friska hos de sjuka. de kanske inte kan skriva en avhandling om matematiska grundformler, men de kan byta lampor, diska, servera på café, tvätta bilar och en massa annat.
att inte vara behövd är det största hotet mot dem som mår dåligt. det är en bekräftelse på att de faktiskt är helt onyttiga och onödiga för samhället. och i och med det fortsätter de isolera sig, stanna hemma, ta tabletter, knarka och supa. varför skulle de inte liksom? loppet är ju ändå redan kört.
alla människor behöver synas och tas i anspråk. man kan bara existera i relation med andra människor. nästa gång du träffar på någon som mår dåligt, - hitta på något den kan göra och arbeta sedan tillsammans med den personen. få den att förstå, att den gör skillnad. även om det bara handlar om att tömma ett par papperskorgar.
själv har jag varit nyttig idag och det var tråkigt. vi har fortsatt med takarbetet och nu är det klart. det är bra. maken är nöjd. och så ahr jag städat, men bara lite. gäster väntar ju ikväll, men då jag vet att det inte är någon som stryker fingret längs mina lister, så är det rätt ok med ett "sådär-städ".
god helg.
det är lite märkligt det där med att vara sjuk. jag menar, nivån på sjukdomen. man glömmer så lätt.
för tre år sedan var jag VERKLIGEN sjuk, då hade en förkylning tett sig som en fis i vinden.
idag, när jag "bara" är förkyld, är det jordens undergång :)
jag arbetar med väldigt sjuka människor. emmellanåt glömmer man bort hur jäkla borskämd man är. i projektet har vi gjort en folder för att locka dit ungdomar som mår dåligt. tänkte visa några av de talande bilderna:
jag älskar den där bilden av dockan som klipper av sina trådar. texten är TÄNK SJÄLV... visst är det sant? fast för många människor är det stört omöjligt att tänka själv. man är fullt upptagen med att klara av att gå upp på morgonen. och hur fan skall man kunna tänka eller välja själv när man aldrig ens fått välja färgen på sin tandborste. borgarnas psykiatripolitik stinker värre än någonsin. unga vuxna i psykisk ohälsa i västsverige har tredubblats. det sk "aktivitetsbidraget", fd "förtidspension", men ett lite flottare namn delas ut till höger och vänster enkom för att Sverige inte klarar av att se att dessa människor, precis som vi andra, behöver tas i anspråk.
en journalist från expressen ringde mig i veckan för att få veta mer om hur man bäst arbetar med sjuka ungdomar. jag sa, att det enda sättet är, att arbeta med det friska hos de sjuka. de kanske inte kan skriva en avhandling om matematiska grundformler, men de kan byta lampor, diska, servera på café, tvätta bilar och en massa annat.
att inte vara behövd är det största hotet mot dem som mår dåligt. det är en bekräftelse på att de faktiskt är helt onyttiga och onödiga för samhället. och i och med det fortsätter de isolera sig, stanna hemma, ta tabletter, knarka och supa. varför skulle de inte liksom? loppet är ju ändå redan kört.
alla människor behöver synas och tas i anspråk. man kan bara existera i relation med andra människor. nästa gång du träffar på någon som mår dåligt, - hitta på något den kan göra och arbeta sedan tillsammans med den personen. få den att förstå, att den gör skillnad. även om det bara handlar om att tömma ett par papperskorgar.
själv har jag varit nyttig idag och det var tråkigt. vi har fortsatt med takarbetet och nu är det klart. det är bra. maken är nöjd. och så ahr jag städat, men bara lite. gäster väntar ju ikväll, men då jag vet att det inte är någon som stryker fingret längs mina lister, så är det rätt ok med ett "sådär-städ".
god helg.
Kommentarer
Trackback
